First night at home

Wow it was so nice getting home again,  being around my own belongings. I was absolutely exhausted all afternoon and evening though , so much to take in. It’s crazy how quick you get institutionalised after being in the hospital too!

My emotions got a bit crazy too and it hit me just how big an operation I have actually been through. They have removed my colon, an operation that took sevral hours. Cut out a piece of me….. removed  something the length of about a meter… I guess I haven’t really thought of it so much until now as I’ve been busy thinking about how I’ve felt and been a bit dolally on drugs, I don’t know either way it got the best of me last night. But it’s good to cry, its ok to be scared at times, it’s good to reflect, it’s good to realise what’s happened, all part of the acceptance process.

Laying down in my own bed felt amazing, i do however miss the remote to help me into sitting pose, not super easy moving to laying and sitting but I’ll find ways to get into positions without bed assistance too and it will get easier as the pain calms. So nice to hear Axel breathing beside me too, and I can lay looking out at the night sky and even see some stars. For some reason though my night started with a nightmare with some crazy Doc who was conducting illegal experimens who came and took me. His face was one of the most evil, hard edged ugly faces ever, wasn’t easy to let go of the look he had when he stood towering over me and rolled me off, just happy to be woken up and seeing Axels loving face ensuring me it wasn’t real. 

It also feels like the cats have finally forgiven me for being gone so long as I’ve been woken up by purring cuddles from Mirre and Olga, and god how i have missed them!

Gud så underbart att komma tillbaka hem, att vara omringad av mina egna saker. Jag var helt matt hela eftermiddagen och kvällen, så mycket att ta in och så många nya intryck. Det är galet hur fort man blir institutionaliserade efter att ha varit på sjukhuset också.

Mina känslor blev lite galna ikväll och det ssig mg just vilken ssorts operation jag genomgått. Dom har tagit bort min tjocktarm, en operation som tog flera timmar. Skar ut en del av mig….. en del som var ca en meter lång.. Jag aantar jag inte precis har tänkt så mycket på det eftersom jag varit för upptagen med att tänka på hur ag mådde och att jag har varit lite borta på drogerna, jag vet inte men hur som helst så slog det mig igår. Men det är bra att gråta, de är okej att vara rädd ibland, de är bra att reflektera,  det  är bra att inse vad som hänt, allt är ju en del av den accepterande processen.
Att ligga ner i min egen säng kändes underbart, jag ssaknar dock fjärrkontrollen till sängen som hjälpte mig till sittande position, inte helt lätt att röra sig och komma till liggande eller sittande själv men de löser sig, jag kommer lista ut sätt att röra mig och bli bekväm allt med tiden och när smärtan lugnar ssig blir det  lättare också. Det var sså härligt att ligga och lyssna på Axel andas brevid mig, ocheck ligga och titta ut på natt himmelen och se stjärnorna lyssa. Av nån anledning började min natt tyvärr med en mardröm med en galen läkare som höll på med olagliga experiment, som kom och tog mig. Hans ansikte var ett av de elakaste, hård kantade fula ansiktena jag sett, de va inte lätt att släppa blicken han hade när han stod över mig innan han rullade iväg med mig. Jag är bara så  glad att jag blev väckt och fick se Axels kärleksfulla ansikte som försäkrade mig om att det bara var en dröm.

Det känns också som om katterna äntligen har förlåtit mig för att ha varit borta så länge genom aatt bli väckt av spinnande kärlek från både Mirre och Olga, och som jag har saknat dom!