Colonoscopy and today

Friday the 21st of October

After returning from the concert last night on an adrenaline high I had to start drinking the prep (laxation) for the colonoscopy. It was one of the looongest nights. The drink tasted of salty plastic, and if I drank too much too fast I felt sick. It was awful. You’re meant to drink 4 litres of the crap, 2 the night before and then 2 for a final clean out in the morning. Because I was released for the concert I started drinking mine when I got back at about 11.30pm, and all I managed was 2 litres, the whole night. I got to sleep for 1 hour between 2-3 am…it was so tough, all I can say is that is was a good job that I had no appetite and the little I had been able to eat was fluid, therefore I managed to clean my system out enough on those 2 litres. They came to pick me up in my bed in the morning and rolled me down to the colonoscopy department. All the nurses on my ward were so nice and supportive, however the lady who welcomed me was less so. She was so annoyed that I’d only drank 2 litres and not the 4 and said “That’s not good at all, they shouldn’t have let you come as it will most likely be a waste of time if you’re colon isn’t clean enough and it can be more damage then what its worth for you”. I was so tired and sensitive I nearly burst into tears, I was nervous enough as it was and the nurses on my ward had discussed it all with me and decided I had reach the point that was needed. Luckily I was going to be in a light sedation during the colonoscopy, which I was happy about after the terrifying experience I had the first time around over a year ago. The nurses who welcomed me in the colonoscopy room were lovely, really friendly and happy, which made me instantly calm again. When I woke up I asked them if they could see anything and they said it was a struggle as I was so inflamed, they couldn’t look at the full colon, nothing to do with the fact id not drunk all the prep, which made me relieved but also annoyed at the lady in reception for making me so upset for nothing. I was still very spaced out from being asleep, and the rest of the day and night I spent in bed not feeling too great which I guessed was from the sedation. That night on my way to the toilet I saw another patient standing talking to a nurse, it was a woman I knew and liked. She had green tomato soup on drip and all of a sudden the bag exploded and I ran into the toilet, petrified, sweating and freezing, shaking and in pain. Petrified thinking it was my fault. I didn’t dare leave the bathroom and sat on the toilet for what felt like ages not daring to move, trying to calm down. When I eventually dared go out the corridor was empty all but the nurse so I asked her “Did a patients drip bag just explode out here in the corridor?” she looked at me very puzzled and said no, so I went straight back to my room and realised I had hallucinated, and it felt like an awful real life nightmare!
Today has been another good day, I stepped down on my painkillers last night and only took 5mg of the strong long lasting stuff instead of the 10mg and managed all night without taking any extra quick fix tablets. And this morning I only took the 5mg too and so far managed without an extra fix, which feels great! My belly swelling is starting to go down too which feels AMAZING! I have been sooo swollen on my belly I have not only moved like a pregnant person I have felt like it, so this is great that its finally starting to go down. Had a lovely visit today from a very special woman who has helped me get going with my writing again and been a great inspiration, setting my creative writing on a spin. Thank you May-Louise! I also had my first cinnamon bun in forever today and it tasted FANTASTIC! YUUUUM!!!! This afternoon I had another lovely surprise when I got a flower delivery of a beautiful bunch of lilies from my work friends. It really warmed my heart to be surrounded by such beautiful, caring people! I cannot wait for the day when I can go to work and visit!
Now time for another little rest, much love to you all ❤

Fredag 21:e Oktober

Igår kväll när jag återvände hög på adrenalin till sjukhuset från konsertren började jag dricka prep drycken (laxering) infor kolonoscopin. Det var en av dom lääängsta nätterna. Drycken smackade som saltig plast, och om jag drack för mycket för fort mådde jag illa. Det var förfärligt. Det är meningen att man ska dricka 4 liter av den skiten, 2 kvällen innan och 2 för en sista rensning på morgonen. Eftersom jag blev släppt på permiss för konserten så fick jag börja dricka mitt när jag kom tillbaka på kvällen vis ca 23.30, och allt jag klarade av var 2 liter, på hela natten. Jag fick sova i 1 timme mellan 2-3..det var så himla tufft, allt jag kan säga är att det är tur att jag inte hade haft någon aptit och att de lilla jag hade kunnat äta var flytande, därför klarade jag av att rensa tarmen tillräkligt på dom 2 literna jag fick I mig. Dom kom och hämtade mig i min sang på morgonen och rullade iväg mig till kolonoscopi avdelningen. Alla sjuksköterskorna på min avdelning var så snälla och stöttande, men kvinnan som tog emot mig var inte de. Hon var irriterad när hon fick höra att jag bara druckit 2 liter och inte 4 och sa “De är inte alls bra, dom borde inte ha låtit dig komma eftersom det nog kommer vara slöseri med tid om din tarm inte är ren nog och det kan göra mer skada för dig än ad de är värt”. Jag var så trött och känslig jag brast nästan ut I tårar, jag var nervös nog som det var och sjuksköterskorna på min avdelning hade diskuterat allt med mig och bestämt att jag hade nåt de önskade mallet. Some tur vas å skulle jag bli sövd under kolonoscopin, vilket jag var extremt glad över efter den förfärliga upplevelsen jag varit genom förra året. Sjuksköterskorna som tog emot mig i kolo rummet var kära, väldigt vänliga och glada, vilket fick mig att bli lugn med en gång. När jag vaknade frågade jag on dom kunde se något och dom berättade att det var inte lätt eftersom jag var så inflammerad, dom kunde inte titta på hela tarmen, inget med faktum att jag inte druckit all laxering, vilket lättade mig men samtidigt blev jag irriterad på kninnan I receptionen som fick mig att bli uprörd för inget. Jag var väldigt utspejsad efter att ha varit sövd, och resten av dagen och natten spenderade jag I sängen och mådde inte alls bra, bilket jag gissade var på grund av sedationen. På väg till toaletten den natten såg jag en annan patient som stod och pratade med en sjuksköterska, det var en kninna som jag kände och tyckte om. Hon hade en grön tomat soppa på dropp och helt blötsligt explodera påsen och jag sprang in på toaletten, skråckslagen, svettandes och kall, skakande och i smärta. Skrackslagen trodde jag att de var mitt fel. Jag vågade inte lämna badrummet och sat kvar på toaletten i vad som kändes som en hel evighet utan att våga röra mig, jag försökte lugna mig. När jag till slut vågade gå ut I korridoren var det tomt förutom sjuksköterskan så jag frågade henne “Exploderade precis en patients påse hår ute I korridoren?” hon tittade på mig helt förvirrat och sa nej, så jag gick raka vägen tillbaka till mitt rum och insåg att jag hade halusinerat, och det kändes som en hemsk verklig mardröm.
Idag har varit ännu en bra dag, jag började trappa ner på smärtstillande igår kväll och tog bara 5mg av min starka långvarande smärtsillande istället för 10mg och klarade mig hela natten utan någon extra snabb fix. Imorse tog jag också bara 5mg och har klarat mig hittills utan något extra, och de känns fantastiskt!

Min svullna mage har också börjat lägga sig vilket känns helt UNDERBART! Jag ahr varit så svullen över magen att jag inte bara rört mig som en gravid kvinna utan känt mig som en också, så det är underbart att de äntligen börjar lugna sig. Hade ett suer trevligt besök idag av en väldigt speciell kvinna som har hjälpt mig komma igång med att skriva igen och varit en stor inspiration, som fått igång mitt kreativa skrivand igen. Tack May-Louise! Jag åt också min första kanelbulle på vad som känns som en evighet och den smackade FANTASTISKT! MUUUUMS!!! I eftermiddag fick jag ännu en kär överraskning när jag fick en vacker bucket liljor med blommbud från mina kollegor. Det varmer verkligen hjärtat att vara omringad av sådana vackra, omtänksama människor! Jag ser frame mot dagen då jag kan gå och fika på jobb!
Dags för en liten vila, massa kärlek till er alla ❤