Tired, pain, company and silly cat

Last night was difficult. My belly was sore and I had a horrible toothache which resulted in me taking a morphine tablet – i have been without for a full day (24 hours) – and they helped me sleep. This morning I took a long lasting tablett to counteract any pains while I’m tired and sensitive. I just hope this toothache goes away, I dont want to have to deal with going to the dentists too, I hate the dentist and it was awful getting this crown done the first time around by that awful english dentist, so I really don’t want to have to do it again right now! Today was a bit easier to deal with which was nice. As soon as the urologists telephone line opened i threw myself on the phone – I’ve had this catheter for two weeks on monday and thats how long they said i would have it when they released me but I’ve still not had an appointment come. I got through to a lovely lady who looked into it and eventually came to the conclussion that because I had had problems before I left the hospital she wanted a doctor to look things over so I got told to call back again on Wednesday. Dammit! I wanted to be rid of this in the begining of the week not the end of the week or the beginging of the following. I’ve had enough of it now and it really is not comfortable! Good job I had lunch to look forward to! A colleague came over on her lunch break and we ate and had a catch up. It was just what I needed! We havent seen eachother since before my operation så it felt like there was ones to catch up on, unfortunatly it felt like I did most of the talking, but it was fantastic having some company. It really picked me up. Thats one thing I’ve really lurnt since getting ill – the value of visitors. After she’d gone I’ve laid on the soffa resting, got tired after all the stimulants.

Its difficult having all these thoughts flying around all the time and how these feelings flyr around even more. I really just want to feel better and feel a little bit more normal again…rid of this catheter and away with my plasters, in my normal clothes and experience my new life. I cannot wait!

I’ll leave you this evening with a funny picture of one of our cats, she’s crazy, sometimes I don’t even know if she can be called a cat.

 

I natt hade jag det jobbigt. Jag var öm om magen och hade en hemsk tandvärk så det resulterade i att jag fick ta morfin tabletter – jag var utan i en hel dag (24 timmar) – och de hjälpte mig att sova. I morse tog jag en långtidsverkande tablett också för att motverka någon smärta nu när jag ändå är trött och känslig. Jag hoppas att tandvärken försvinner, jag orkar inte med att behöva gå till tandläkaren också, jag hatar tandläkaren och det var hemskt att få gjort denna kronan första gången av den hemska engelska tandläkaren, så jag vill verkligen inte behöva göra de igen just nu! Idag va lite lättare att handskas med vilket var skönt. Så fort urologens telefon tid öppnade ringde jag – har haft katetern i två veckor på måndag och dom sa de va så länge jag skulle ha den när jag blev utskriven men jag har fortfarande inte fått en kallelse. Jag kom fram till en trevlig kvinna som tittade in i det och tillslut kom fram till att eftersom jag hade problem innan jag lämnade sjukhuset ville hon att läkare tittade över det så jag blev tillsagd att ringa igen på onsdag. Jävla shit! Jag ville bli av med den i början av veckan inte mot slutet eller veckan efter. Har fått nog av den nu och den är vid gud inte skön att ha! Vilken tur att jag kunde se fram emot lunch! En kollega kom hem till mig över lunch rasten och vi åt lite och snackade shit. Det var verkligen precis vad jag behövde! Vi har inte setts se’n innan min operation så det kändes som om där va massor att prata om, tyvärr kändes det som om jag pratade mest, men det var helt underbart att ha sällskap. Det lyfte verkligen mig! En sak jag verkligen har lärt mig sen jag blev sjuk är värdet av besökare! Efter hon gick så har jag legat på soffa, blev så trött efter stimulansen.

Det är jobbigt hur tankarna flyger omkring hela tiden och hur känslorna flyger omkring ännu mer. Jag vill verkligen bara försöka må bättre och känna mig lite mer normal igen…bort med katetern och bort med mina plåster, i mina normala kläder och känna på mitt nya liv. Som jag längtar!

Jag lämnar er med en rolig bild på en av katterna, hon är knäpp, ibland vet jag inte ens om hon kan kallas för katt.