Crazy dragon, psycho mood secrets

So here it comes. My embarrassing confession. The other me. The other side of things. The truth of last weekend.

Last weekend I was a mess. I had an agonising toothache, I was exhausted, I was uncomfortable, and I was cutting out the morphine. In other words, I was an emotional, unstable, hurricane of a mess. I was too embarrassed and too wrapped up in it all last weekend to be able to write about it, but now I have got out of that bubble, I have some perspective and understand it all more. Friday and Saturday were the worst, I couldn’t even recognise myself at the time of it but i couldn’t stop it either. It felt like I had been taken over by something crazy and I couldn’t get out or stop it. It was quite scary actually. I reacted at the smallest things and went berserk, I mean I know I have a temper at the best of times but this really was the untamed dragon gone wild. I was shouting at poor Axel that he should go out and find a normal girl to be with instead of a dissabled one – yeah I found out that aparently I am now classed as dissabled, cheers – and how he could be happy with someone who isn’t so ill and who likes other things. Dramatic? Drama queen? Me? No, never, this was actually that other person who took over. On Saturday afternoon I had said I was gonna rest so I had the energy to go to the party for a few hours, and I was sat on the sofa. Axel then says “arent you gonna go to bed and rest for a bit, there are two hours till the party starts”. Only thing is, this went through so psycho translation filter in my ears and was translated into him sending me to bed to sleep. I was fuming, I could only see red. I was shouting at him, crying at him, saying how he didn’t care and how he doesn’t understand a thing. I was shouting that he only wanted to go out and get drunk with his friends. I ended up practically breaking up with him, for like the 6th time that weekend alone, and telling him o stay at a friends after the party or to find some other girl to go back with from the party or nightclub. I then carried on and told him not to come back on the sunday either, then slammed the door and went to be. I mean WOW! What the fuck is that all about?! I was angry, I was crying, I was shaking like crazy. A few seconds go and the door opens. Axel has turned the TV off and comes in and sits on the bed with me. I don’t even turn around to face him but just say “just go, go watch the football or something, get out” to which he replies “the football feels very pointless and meaningless in this situation” and just stays where he was without moving. a muscle. I don’t understand how he can put up with me. I don’t understand how he can stay so calm. If someone acted like that towards me I think I would actually do as they said and leave to get away from all the crap or yell back at them. I would never be able to be so calm. We talk it through and I calm down a bit but I’m still upset. He then gets up “I’m gonna make some food, do you want some? You need to eat so I’ll sort some for you anyway.” He is so caring. As he turns to go I say “Why do you put up with me like this?” To which he responds “Because I know its not you acting like this.” Haha yeah that doesn’t make me sound crazy at all. ‘Charlotte and her split personalities’ we have Normal Charlotte, we have Chubby Charlie, and we have Psyco C so far. 😯 Haha well good job I can laugh about it now, must definitely be my “Normal” self again…but hang on, who is my “normal” self really? What is it that decides my normal me? How will I know? How will Axel know?  As you know I managed to drag myself together and go to the party after all, only deciding half an hour before that I would come along, and stayed for three hours. At the party Axel was very attentive and made sure I had a chair to sit on and that I was alright all night, and when I had enough he called for a taxi, gave me money and walked me to the taxi too. Earlier in the day I had also been upset by the fact that he wasn’t going to come home with me when I went but in all honesty when it came to going home I was pretty happy he stayed. It was around 10.30 and I was so exhausted I read one page of my book and was out like a light. I didn’t wake up until 2am when Axel came in, still in his shoes and jacket, and woke me up with a loaf of bread “I bought some bread because I thought you would want some, will you get up?” What a sweetheart! How can he be so kind and loving when I had been such an evil fire spitting dragon bitch?  Luckily this crazy Psycho C seemed to drag herself back a bit after this, and we have had a much calmer week. Sure this week had been tough, and my mood has been swinging but its been due to the lack or help I have received from the health care system, and pain and feeling sorry for myself. What a crazy ride I was on last weekend, and trying to get off the morphine proved to not be so easy, specially when i had a toothache that normal painkillers didn’t touch, so I did dip back to a few morphine tablets, but luckily that stopped on Sunday and I have been morphine free! I have also cut out on my normal painkillers and only take some when I feel I need one. And it feels great being off att those drugs. Unfortunately I’m back on drugs at the minute for 5 days but I can cope with that, specially as it’s to finally help my urinary infection. Yeah I know, I’m sorry i keep going on about that but I just can’t get over the fact that no-one listened or helped me all week. I am so unbelievably grateful that I finally found someone who listened to me yesterday and took me seriously. It really was a relief t get help, and I think it helped me relax last night so I actually slept really deep. I even decided to try having the catheter shut with the clip to I would wake up when I needed a wee, to feel a bit more “normal” and not have that extra cord having off my leg, and it went great, it was a really good night with deep sleep and I did wake up! Yay! Ever since I got home I have been documenting the times i have visited the toilet and the amounts of outcome of both types. It is a bit geeky and sad but I must be honest and say it has been such a great help. It gives me a good idea of how things change and how my body works, so I am very happy I have done this, but I am very much looking forward to stopping doing it.

Oh I had my first accident last night. I was petrified. I hadn’t shut the bag properly around the bottom of the plate and realised it was leaking a bit, good job I was at home, but when I changed the bag it was really red, and fluid. I felt how my heart sand and I thought I was bleeding from inside. 😣 Then I realised it was from the beetroots I’d eaten for dinner! God the feeling of relief was amazing, but I know one thing for sure, I am not going to eat beetroots until I know everything is fully healed! Haha!  😅

I keep getting distracted by my new laptop and all its new things I can find and play with! Anyway, gonna jump in the shower, when Axel gets home we, or shall I say he as I can’t do much really 😔, is gonna have a winter clean so we can get the Christmas decorations up. Yay I can’t wait! 😀

Remember, it’s important to let yourself go through these different stages of acceptance, emotions, thoughts and feelings. Don’t beat yourself down about it, just go through the motions, follow the ride, eventually it goes back uphill again.👍

Så här kommer de. Min pinsamma bekännelse. Den andra jag. Den andra sidan av saker. Sanningen om förra helgen.

Förra helgen var jag helt förstörd. Jag hade en riktigt plågsam tandvärk, jag var utmattad, jag var obekväm, och jag försökte gå av morfinet. Med andra ord så var jag en helt ostabil emotionell orkan av oreda. Jag var alldeles för generad och för insvept i det hela för att kunna skriva om det förra helgen, men nu har jag kommit ur den bubblan, fått lite perspektiv och förstår det lite mer. Fredag och lördag var dom värsta dagarna, jag kände inte ens igen mig själv under tiden och jag kunde inte heller stoppa det. Det kändes som om jag hade blivit besatt av något helt vansinnigt och jag kunde inte ta mig ur det eller stoppa de. Det var faktiskt ganska läskigt. Jag reagerade på dom minsta sakerna och blev galen, visst har jag ett väldigt temperament i vanliga fall men detta var verkligen en helt vild drake. Jag skrev på stackars Axel att han borde gå ut och hitta en normal tjej att vara med istället för en handikappad tjej – ja, jag fick veta att tydligen räknas jag nu som handikappad toppen tack – och hur han skulle kunna vara mycket lyckligare med någon som inte var så sjuk och som gillade andra saker. Dramatisk? Jag? Nej, aldrig, detta var den där andra personen som tog över faktiskt. På lördag eftermiddag sa jag att jag skulle vila lite så jag hade lite ork att gå på festen ett par timmar, och jag satt på soffan. Axel sa “ska du inte gå och lägga dig och vila lite, det är bara ett par timmar till festen börjar”. Det ända var att detta gick genom någon slags psykopatisk översättare och in i mina öron och blev översatt till att han skickade mig till sängs för att sova. Jag bliv vansinnig, jag såg rött. Jag skrek åt honom, jag grät, jag sa hur han inte brydde sig och hur han inte förstod nåt alls. Jag skrek att han ville bara gå ut och festa med sina vänner. Jag i stort sätt gjorde slut med honom, för typ sjätte gången den helgen i sig bara, och sa till honom att sova hos en vän efter festen eller att han skulle hitta nån tjej på festen eller nattklubben att följa med hem. Jag fortsatte med att säga att han inte skulle komma hem på söndagen heller, och slog igen dörren och satte mig på sängen. Alltså herregud! Va fan handlade de om?! Jag var arg, jag grät, jag skakade som en galning. Några sekunder senare öppnas dörren. Axel hade stängt av tv:n och kom in och satte sig på sängen med mig. Jag vände mig inte ens om för att titta på honom utan bara sa “gå, bara gå och titta på fotboll eller nåt, gå ut” vilket han svarade med ” fotbollen känns lagom meningslös i detta sammanhanget” och bara satt kvar. Jag förstår inte hur han står ut med mig. Jag förstår inte hur han kan hålla sig så lugn. Om någon betedde sig så mot mig så hade jag faktiskt gjort som dom sa och lämnat för att komma ifrån skiten eller skrikit tillbaka på dom. Jag hade aldrig kunnat hålla mig så lugn. Vi pratade igenom det och ja lugnade mig lite men var fortfarande upprörd. Sen ställer han sig upp och säger “jag ska fixa lite mat nu, vill du ha lite? Du behöver också äta så jag gör lite till dig ändå.” Han är så omtänksam. När han vänt sig om på väg ut frågar jag “Varför står du ut med mig så här?” och han svarar “för att jag vet att det inte är du som reagerar såhär.” Haha ja jag låter inte alls galen. ‘Charlotte och hennes olika personligheter’ vi har Vanliga Charlotte, vi har Chubby Charlie, och vi har Psyko C än så länge. 😯 Haha vilken tur att jag kan skratta åt det nu, måste vara mitt “vanliga” jag igen…men vänta, vem är det “vanliga” jag egentligen? Vad är det som bestämmer de? Hur vet jag? Hur vet Axel? Som ni vet lyckades jag dra mig samman och gå på festen, vilket blev bestämt en halvtimme innan vi skulle åka, och stannade i hela tre timmar. På festen var Axel väldigt uppmärksam och såg till att jag alltid hade en stol att sitta på och att jag mådde bra hela kvällen, och när jag var redo att åka hem beställde han en taxi åt mig, gav mig pengar till den och följde mig till taxin. Tidigare på dagen hade jag varit ledsen att han inte skulle komma hem med mig när jag åkte hem men i all ärlighet när jag väl skulle hem så var jag glad att han stannade. Klockan var bara runt 22.30 och jag vet helt utmattad, jag läste en sida i min bok och somnade som en stock. Jag vaknade inte förrän klockan 2 på morgonen då Axel kom in, fortfarande i sin jacka och skor, och väckte mig med en limpa bröd “jag köpte bröd för jag trodde du skulle vilja ha lite, kommer du upp?” Så söt han är! Hur kan han vara så omtänksam, snäll och kärleksfull när jag har varit en sån eldsprutande elak drake? Som tur va så lugnade sig Psyko C och drog sig tillbaka lite efter allt detta, och veckan har varit mycket lugnare. Visst har denna veckan varit jobbig, och mitt humör har varit överallt men de har varit på grund av den icke existerande hjälpen jag fått genom vården, och smärtan och att jag tyckt synd om mig själv. Vilken galen resa jag var på förra helgen, och att försöka komma av morfinet visade sig inte vara allt för lätt, speciellt när jag fick tandvärk som vanlig Alvedon inte hjälpt mot alls, så tyvärr dippade jag tillbaka lite på morfinet för att hjälpa de men som tur va så slutade smärtan i söndags och jag har varit fri från morfinet sen dess! Jag har också slutat med Alvedon också och bara tar en när jag känner jag behöver. Det känns fantastiskt att inte ta alla dom drogerna längre! Tyvärr så är jag tillbaka på lite droger igen nu i 4 dagar med det kan jag klara av, speciellt eftersom det är äntligen är hjälp mot den här urinvägsinfektionen. Ja jag vet, förlåt att jag pratar så mycket om de men jag kan inte helt komma över faktum att ingen lyssnade på mig eller hjälpte mig på hela veckan. Jag är så otroligt tacksam att någon äntligen lyssnade på mig igår och tog det på alvar. Det var en sån lättnad att äntligen få lite hjälp, och jag tror det gjorde mig mycket mer avslappnad igår och jag lyckades sova riktigt djupt. Jag bestämde mig även för att ha min kateter stängd med klämman så jag istället fick vakna när jag behövde kissa, känna mig lite mer “normal” och att slippa den extra slangen hängande från mitt ben, och det gick super bra, det var en riktigt bra natt med djup sömn och jag vaknade när jag behövde! Shoo! Ända sen jag kom hem har jag dokumenterat tiderna då jag har besökt toaletten och mängderna från båda typerna man går in dit för. Det är lite nördigt men ska jag vara ärlig så måste jag säga att det har varit en jättestor hjälp. Det har gett mig en bättre idé om när eller hur saker förändras och hur min kropp fungerar, så jag är väldigt glad att jag har gjort detta, men samtidigt ser jag väldigt mycket fram emot att inte göra det mer.

Oo min första lilla olycka hände igår. Jag blev livrädd. Jag hade inte stängt påsen på botten av plattan ordentligt så jag märkte att det läkte lite, tur att jag bara va hemma, men när jag bytte påse var det riktigt rött, och vätska. Jag kände hur mitt hjärta sjönk och jag trodde att jag blödde inifrån. 😣 Sen kom jag på att det var från rödbetorna jag ätit till middag! Gud vilken lättnad de var, men en sak är klar, jag tänker inte äta rödbetor igen förrän jag vet att allt är läkt! Haha!😅

Jag blir hela tiden distraherad av min nya laptop och allt kul den har som jag kan hitta och leka med! Hursomhelst så är det dags för mig att duscha, när Axel kommer hem ska vi, eller rättare sagt han eftersom jag inte kan göra så mycket 😔, ska ha en vinter städning så vi kan få upp jul dekorationerna. Yay det ser jag fram emot! 😀

Kom nu ihåg att det är viktigt att låta dig själv gå igenom alla dessa olika stadier av acceptans, känslor och tankar. Slå inte ner dig själv över det, utan åk med resan bara, eventuellt går de upp igen. 👍