Tired

I have been so tired the past few days. It’s like the biggest weight has been lifted off me. I am so relieved and unbelievably happy to be free from the catheter. I think the relief of being free from the catheter and the fact that I have been able to wee without any problems and empty my bladder without any help has made me even more exhausted. I have been so nervous about not being to wee again after all the difficulties at the hospital, so I think my unconscious has been harbouring a lot more of the worry regarding the situation then I actually realised.
It finally feels like its now my recovery can start for real!

I got some blood tests done last week as I was worried about my blood levels as I get dizzy when I stand up. For the first time in I don’t know how long I got told that everything looked normal! My blood count was on 119! The only thing that was a bit low is my potassium so I’m to eat 2 bananas a day – doctors order – and take new tests in the new year. So it seems like its my blood pressure which is making me dizzy. Apparently I have low blood pressure…so I’ve got to try to be a little bit more calm when I stand up.

I saw my curator yesterday, I love seeing her and talking to her, I get so much from our meetings and it’s so nice being able to talk to someone neutral. I was even happier when she told me that my little new project idea to talk to others who are going to go through this operation or in the same/similar situations to the one I’ve been through and am still going through, is ok. Well, the first step, the counsel said it was ok to exchange numbers between patients as long as both were happy with it. Next step is to talk to the bosses, så keep your fingers crossed for me that it gets approved! I would so love to be there and help others, I know how much it would have helped me to talk to someone who had been through it before my operation.

I look forward to having more energy. I am still extremely tired all the time, and a walk to the hospital and back usually takes all my energy. It’s a good job I like to read, knit, sudoku, draw and have some series to watch. I do look forward to being able to do a bit more though. Luckily I am still too tired to start going completely crazy with this calm life, but it does feel strange when I’ve always been so active!! Guess it’s all about having patience, my body needs to heal and it shouldn’t be rushed because then it might collapse again.

My eggs are boiling, breakfast time! Wish I was at home in England so I could help my mum and sister with the move today! But I’m sending angels and I’m there in spirit!

 

Axel woke my up yesterday, December 1st, really excited saying “Santa has been tonight!” I asked him how he knew “Theres some of his white beard on the balcony!” Later when I got up I saw that there was an advents calendar by his stocking. What a sweetheart! ❤ Axel väckte mig igår, 1st december, jätteglad “Tomten har varit här i natt!” Jag frågade honom hur han visste “Där är bita av vitt skägg på balkongen!” Senare när jag gått upp så ser jag en jul kalender vid hans strumpa. Vilken sötnos! ❤

Olga loves sitting in the window watching the world, specially next to my pretty winter flower.Olga älskar att sitta i fönstret och titta på världen, speciellt bredvid min fina vinter blommare.

 

Så himla trött jag har varit dom senaste dagarna. Det är som om världens tyngd har lyfts från mig. Jag är så lättad och så otroligt glad att vara av med katetern. Jag tror att lättnaden av att ha blivit av med den och faktum att jag har kunnat kissa utan problem och tömma blåsan själv har gjort mig ännu mer utmattad än vad jag redan var. Jag har varit så nervös över att inte kunna kissa ordentligt igen efter att ha haft de så jobbigt på sjukhuset, så i mitt undermedvetande har jag nog varit mer orolig för hela situationen än vad jag egentligen trodde.
Det känns som om det är nu min återhämtning kan börja på riktigt!

Jag tog blodprov för en vecka sedan för jag var orolig över mitt blodvärde eftersom jag blir yr när jag reser mig. För första gången sen jag kan inte minnas när, så var alla mina värden normala! Mitt blodvärde låg på 119! Det ända som var lite lågt va kalium så ska äta 2 bananer om dagen – doktors order-och ta nya prover igen efter nyår. Så det verkar som om det är mitt blodtryck som gör mig yr. Tydligen är jag en lågtryckar…får försöka lära mig att vara lite lugnare när jag reser mig.

Träffade min kurator igår, jag älskar att gå och prata med henne, jag får så himla mycket från det och det är så härligt att prata med någon neutral. Blev ännu gladare när hon berättade att mitt nya lilla projekt idé att prata med andra som ska gå igenom operation eller samma/liknande situationer som jag nyss varit genom och fortfarande går igenom, är okej. Eller ja, första steget, juristen sa att det var okej att byta nummer mellan patienter om båda var okej med de. Nästa steg är att prata med cheferna, så håll tummarna för mig att det går genom! Jag vill så gärna kunna va där och hjälpa andra, jag vet hur mycket hjälp det hade varit för mig innan operationen att få prata med någon som varit genom det.

Jag ser fram emot att börja få mer energi. Jag är fortfarande extremt trött hela tiden, och en promenad till sjukhuset och tillbaka brukar slå ut de mesta av min energi. Tur att jag tycker om att läsa, sticka, sudoku, rita och har hittat lite serier. Jag ser fram emot att kunna göra lite mer dock. Jag är fortfarande för trött för att bli komplett vansinnig på detta stilla lugna liv, men det känns konstigt när man alltid varit aktive!! Gissar att det handlar om att ha tålamod, min kopp behöver läka och det ska inte vara stressat för då kanske allt kollapsar igen.

Nu kokar mina ägg, så de blir frukost dags! Önskar jag var hemma i England så jag kunde hjälpa mamma och syrran flytta idag! Men skickar änglar och finns med dom i tankarna!