Happy New Year

Happy New Year! Happy new me. What a crazy year I have had. It’s been filled with so many goods and so many bads. I have been lucky enough to do some travelling – hugely thanks to Axel – having been to (Hull of course) Budapest, Bornholm and Nice. All of which were first times for me. We have moved into a lovely new flat that I really love being in, right in the centre of Malmö. Axel got a new job that he is doing really well with and I am so proud of him for coping with it as well as he is. I’ve been to see James Morrison in Copenhagen with my mum and Volbeat in Malmö with Axel. Axel took me for a spa weekend for my birthday, by the seaside in Ystad, which was Amazing, with a fabulous 5 course meal. Unfortunately we lost my mums aunt, Ulla, this year. She was a big inspiration not only for the woman she was, she was our step in grandmother as our own died way too early, and she was an artist, a fantastic one at that too. And of course, the biggest thing of all I went into a crazy awful flare and my ulcerous colitis was unstoppable. I spent two and a half weeks in the hospital. I lost lots of weight, nutrition and blood and after not responding to steroids or the stronger stuff I got rushed in to surgery to removed my large intestine/colon. This being thrown at me only a few days before the surgery only giving me a handful of days to try to get my head around it. As you know I had a tough time after surgery needing more blood and then going home with Katinca the catheter but once she was gone me and Stevie could finally get to know each other. But you know what, Stevie has given me such a new quality of life. It truly is amazing. It was very daunting and scary but I am so grateful. I can actually have a life now.

On New Years Eve a few years ago we started with a new tradition which we are sticking with every year. Usually in between the main meal and desert we all have to think of something we are proud of ourselves over from the year gone, it’s like the moment when you can say something about yourself without feeling like everyone is judging you or thinking you are bragging or simply forse yourself to find a strength. I love this tradition. It isn’t always easy but that’s part of the charm – a chance to think back and reflect on your year and find something you are proud about achieving or getting through. Well this year I had a lot that I was proud about getting through. And I will be forever grateful for the change and the people that helped me through it and my special loved ones who were there for me through it all.

Our New Years Eve this year was lovely, we just kept it the family, with a couple of the “extra family” members too. We ate a fantastic 3 course meal, had great conversations played a silly game and laughed tones. The night just flew by as it does when you have fun. Definitely a great way to bring in the new year.

 

I am excited about this year and what it holds. If anything this surgery has made me revalue life and what is important so I am planning on getting creative again this year, and actually making some of my own art again. I am looking forward to making many more memories with Axel, travel and see the world and friends and family. I am looking forward to my mum having her hip replacements (which I am terrified of) and recovering so we can go for walks again, go to concerts and do things like we used to, but most of all I look forward to her not being in pain and being able to move. I am also looking forward to meeting other people in my situation or similar and talking to them. Doing some more volunteer work helping them through the tough feelings and thoughts before or after surgery.

I started the first day of the year by giving a homeless guy in the village a pizza, that felt nice. Now sorry this is a bit late posted, So much has happened already in the new year and I did write this one the first day but then life took over so will write more another day and will share more of mine and Stevies ‘First’ moments amongst other things 🙂
Love to you all!

Hahahaha before and after 😉 // Hahahah före och efter 😉

 

Gott nytt år! Gott nytt ja. Vilket galet år jag har haft. Det hr varit fullt av så mycket bra och så mycket dåligt. Jag har haft tur att kunna resa lite – stort tack till Axel – och varit i (Hull så klart) Budapest, Bornholm och Nice. Alla var en första gång för mig. Vi har flyttat till en jättetrevlig ny lägenhet vilket jag älskar att vara i, precis i mitten av Malmö. Axel har fått ett nytt jobb som han klarar super bra och jag är så stolt över honom att han klarar de så bra som han gör. Jag har varit och sett James Morrison med mamma i Köpenhamn och Volbeat med Axel i Malmö. Axel bjöd mig på spa helg till min födelsedag, vid stranden i Ystad, det var fantastiskt, och fick en underbar 5 rätters middag. Tyvärr förlorade vi min mammas moster, Ulla, detta året. Hon var en stor inspiration inte bara på grund av den kvinnan hon var, hon blev lite vår extra mormor eftersom vår egen dog alldeles för tidigt, och för att hon var en konstnär, en fantastisk en också. Och så klart, det största av allt, jag gick in i ett galet skov och min ulcerösa kolit blev ostoppbar. Jag spenderade två och en halv vecka på sjukhus. Jag förlorade en massa vikt, näring och blod och efter att inte svarat på kortison eller dom starkare drogerna blev jag intagen på akut operation  för att ta bort hela tjocktarmen. Detta blev slängt på mig bara några dagar innan operationen och lämnade mig med bara ett få dagar att försöka förstå mig på vad som föregick. Som ni vet hade jag det jobbigt efter operationen och behövde mer blod och sen åkte hem med Katinca katetern men när hon väl var borta kunde jag och Stevie äntligen lära känna varandra. Men vet ni var, Stevie har gett mig en sån ny livskvalité. Det är helt underbart. Det var väldigt läskigt och skrämmande men jag är så tacksam. Jag kan faktiskt ha ett liv nu.

För några år sen på nyårsafton började vi med en ny tradition som vi håller varje år. I vanliga fall mellan huvudrätten och efterrätten ska vi alla tänka på något som vi är stolta över att vi har åstadkommit eller klarat oss genom i året som gått, det är en stund då man kan säga något om sig själv utan att känna att alla dömmer en eller tycker att man skryter, eller helt enkelt tvinga sig själv att se ens styrka. Jag älskar denna tradition. Det är inte alltid så lätt men det är en del av hela dess charm – en chans att tänka tillbaka och reflektera på året som gått och hitta något du är stolt över att ha klarat dig genom eller gjort. Ja i år hade jag mycket som jag är stolt över att ha klarat mig genom. Och jag kommer vara för evigt tacksam för ändringarna och människorna som har hjälpt mig genom det och mina nära och kära som verkligen har varit här för mig genom allt.

Vår nyår i år va super mysig, vi höll det inom familjen, med ett par “extra familjemedlemmar”. Vi åt en fantastiskt god 3 rätters middag, hade en massa trevlig konversation, spelade ett tramsigt spel och skrattade en massa. Kvällen bara flög förbi som det alltid gör när man har kul. Definitivt ett underbart sätt att fira in det nya året.

Jag ser fram emot detta året och vad som väntar. Om inget annat så har operationen fått mig att omvärdera livet och var som är viktigt så i år planerar jag på att bli mer kreative igen, och faktiskt producera min egen konst igen. Jag ser fram emot att skapa en massa fler minnen med Axel, resa och se världen vänner och familjen. Jag ser fram emot att mamma ska få sina höftoperationer (vilket jag är livrädd för egentligen) och ha återhämtat sig så vi kan ut och gå, gå på konserter och göra allt sånt som vi brukade göra tillsammans, men mest av allt ser jag fram emot att hon inte kommer känna smärtan längre och kommer kunna röra sig igen. Jag ser också fram emot att träffa andra i min situation eller liknande och prata med dom. Göra lite mer volontär job och hjälpa andra genom tankarna och känslorna förre och efter operationen.

Jag började året med att ge en hemlös man i byn en pizza, vilket kändes bra. Förlåt att detta blev upplagt så sent, så mycket har hänt i detta nya året redan och jag skrev detta den första dagen på året men sen kom livet i vägen så jag skriver mer en annan dag och delar med mig fler av mina och Stevies ‘Första’ stunder bland annat 🙂
Kärlek till er alla!