Travel, tired and home

Finally getting myself together and writing a little something. My laptop doesn’t want to connect to the wifi and it has been driving me crazy.
The flight went well, Stevie behaved, and what a relief that I didn’t get any hassle.  The rest of my journey I got help by some lovely people and we had a good giggle along the way. It was tiering traveling but it was so rewarding when I got greeted by my baby sister with a massive hug and tears. We haven’t seen each other since June, so it tends to get a bit emotional. After the car journey from Manchester to Hull we eventually got home to the new house and mum. Despite the leg stretcher half way through the car journey my body had become all stiff and I was struggling to function when I got out of the car, but luckily the joy of seeing mum when the door opened made me forget all about that. The house is still full of boxes and in a moving state. It’s never easy downsizing and its never easy moving the Gregmars, but there is an extremely nice calm feel to the house, and I immediately felt like I had come home. I have learnt that it isn’t so much the house and memories in the house that make it home, but most importantly it is the people who make it home, the memories can still be in the furniture or pictures on the walls or small details in belongings that can help trigger these feelings, but most of all it is the people. Home. It feels so nice to be with two of the most important people in my life, there is no better feeling then when we are together. Early morning tea, wrapped up in a blanket slowly waking up, walks to the village food shopping, eating, late night slow watching films, talks about anything, everything and nothing. Oh it’s the best. I also got the best welcome ever from my boy PooPooh, he is normally super grumpy and in a mood with me for several days when I come back but this time when he saw me he came running, yes RUNNING towards me and cuddled straight away. I have never seen him run to anyone before. It was the sweetest most heartwarming moment ever. Poopooh is a cat by the way. Stevie has behaved great too. The first day after travelling I think my body had some sort of reaction towards the stress I created and flying/travel, as the colour was different as well as the smell. But this passed within a day and Stevie is back to normal again. The sores on the side have healed up really nicely too which feels great. Stevie and I are getting along great, my one struggle is getting the energy in the morning to shower and change bag, but I think thats mainly because I’m not in a direct routine yet and I’m still so tired, other than that its fine.
Went out on a little shopping trip to town with my sister and treated myself to some new clothes. Felt so good being able to try things on and buy some new clothes, from casual to nice outfits, very exciting.
I’ve also had lunch with one of my oldest and dearest friends which was absolutely lovely. I love them to bits and it is so nice seeing them. They are always there for me, always have been and I think always will be. I know I can talk to Joe when I need to, and he won’t judge, and even though we haven’t seen each other in ages, its still the same when we meet again. I love my friends.
Right, I know it’s only been a short little update today, but I should get myself together, wanna get a few extra gifts wrapped – I just can’t stop buying, I love giving!

Hope you all have a great Thursday,
Much love XOXOX

 

I left a grey Copenhagen and arrived in blue skys Manchester.

Jag lämnade grå Köpenhamn och landade med blå himmel i Manchester.

Äntligen tar jag mig samman och skriver lite. Min laptop vill inte ansluta sig till wifi och jag håller på att bli helt knäpp.
Flygresan gick bra, Stevie uppförde sig, och vilken lättnad att där inte blev några problem. Resten av min resa fick jag hjälp av riktigt kära människor och vi skrattade gott under tiden. Det var tröttsamt att resa men det var så givande när jag väl möttes av min lillasyster med en jättestor kram och tårar. Vi har inte träffat varandra sen juni, så det brukar bli lite emotionellt. Efter bil resan från Manchester till Hull kom vi så småningom hem till de nya huset och mamma. Fast vi hade en bensträckare halvvägs genom bilresan så var mig kropp helt stel och jag hade det jobbigt att fungera när jag kom ur bilen, men glädjen av att se mamma när dörren öppnades fick mig att glömma det. Huset är fortfarande fullt av lådor och i ett flytt stadium. Det är aldrig lätt att förminska sitt boende och det är aldrig lätt att flytta på Gregmar familjen, men det finns en väldigt behaglig och mysig känsla i huset, och jag kände med en gång att jag hade kommit hem. Jag har lärt mig att det inte är så mycket huset och minnena i huset som gör det hem, utan först och främst människorna som gör det till hem, minnena can finnas kvar i möblerna eller bilderna på väggarna eller dom små detaljerna i ägodelarna som kan få igång dessa känslorna, men mest av allt människorna. Hem. Det känns så härligt att vara med två av dom viktigaste personerna i mitt liv, det finns ingen bättre känsla än den som finns när vi är tillsammans. Tidiga morgnar med te, insvept i en filt och sakta vaknar till, promenader in till byn för att handla mat, äta, sena kvällar av att slö titta på film, prat om allt och inge. Åh det är det bästa. Jag fick den bästa välkomst nånsin från min pojke PooPooh, han är i vanliga fall riktigt tjurig och sur med mig i flera dagar när jag kommer hem igen men denna gången så fort han såg mig kom han springande till mig, ja SPRINGANDE mot mig och började kela. Jag har aldrig sett honom springa till någon förut. Det var de sötaste mest hjärt värmande jag varit med om. Poopooh är en katt förresten. Stevie har uppfört sig jättebra också. Den första dagen efter resan tror jag min kropp reagerade lite mot stressen jag skapade inför flygresan, eftersom färgen var annorlunda och doften också. Men det gick över efter en dag och Stevie är tillbaka till sitt vanliga jag igen. Såren på sidan har också läkt ihop fint vilket känns skönt. Stevie och jag kommer väldigt bra överens, en sak jag tycker känns lite kämpigt ibland är att ha energin på morgonen att duscha och byta påse, men jag tror det är mest för att jag inte har kommit in i någon rutin än och jag fortfarande är så trött, annars är allt bra.
Åkte till stan och shoppade lite med min syster och unna mig själv lite nya kläder. Det kändes så bra att kunna prova och köpa nya kläder, allt från avslappnat vardags till fin kläder, super kul.
Jag har också ätit lunch med en av mina äldsta och närmaste vänner vilket var så himla trevligt. Jag älskar dom en massa och det var så härligt att träffas igen. Dom finns där alltid för mig, alltid har och jag tror alltid kommer vara. Jag vet att jag kan prata med Joe når jag behöver, och han kommer aldrig döma mig, och fast vi inte ses på länge så är det alltid som vanligt när vi ses igen. Jag älskar mina vänner.
Okej, Jag vet att dagens inlägg bara var kort men jag måste samla mig, vill slå in ett par presenter till – jag kan inte sluta handla, jag älskar att ge!

Hoppas ni får en härlig torsdag,
Massa kärlek puss och kram